Milanbloggens krönika: Om en holländare och hans debutmål

Det står 0-0 mot Catania den svala höstkvällen i november och den mindre "roliga" fotbollsmatchen börjar närma sitt slut.

Alla fans är trötta och ville bli bjudna på en rejäl show, men efter en lång match när det fortfarande står 0-0 hade ingen förhoppningar. Även fast det inte är någon final vill man självklart alltid bli bjuden på en bra fotbollsmatch.
Folk reser sig upp och börjar lämna arenan, man ser Leo vid sidan av planen, han ser lite halvt nervös ut medan han verkar tänka på någonting.. Som sagt var det inte någon final, men det var en viktig match som kunde föra laget till andraplatsen i ligan..
På tal om att Leo tänkte, så tänkte han väldigt noggrannt, och kom fram till en slutsats. Flamini lämnar planen och in stiger han, Huntelaar, den 83:e matchminuten. Jag blev så glad när jag såg han springa in på plan, hade då också fått ett sms av en kompis som skrev "Haha här kommer sopan" - men så tänkte inte jag.
Han hade än inte visat upp sig i Milan, men jag var alltid beredd på att han skulle göra det.. Om han nu ens fick spela. Och det fick han denna kväll i Catania.. Jag vet inte varför, men just den kvällen hade jag en aning om att något skulle hända. Det kanske var "the look on his face..?" Nä, jag vet inte riktigt.

87:e minuten - Milan anfaller. Pippo står rätt så nära målet när han tar emot bollen från högerkanten, och med så få minuter kvar vågar han inte riskera att tappa bollen genom att diva sig ännu längre fram till målet, utan han skjuter oooch.. Bollen flyger ovanför målet. SUCK.
That's it, tänkte jag. 3 minuter senare var det matchminut 90 och man fick se en skylt; stopptid 4 minuter.
Okej, vi kanske har en chans ändå? Det började hetta till..

92:a minuten - Långskott från Seedorf in mot mål, Hunter tar emot och nickar bollen mot Pippo som står lite längre fram, dock hade han Cataniaspelare omkring sig så han passar snabbt tillbaka till Huntelaar som hunnit springa lite längre fram oooch MÅÅÅÅÅÅÅÅÅL!! HUNTELAAAR GJORDE DET! Jag blev helt tokig och betedde mig som om det vore en VM-final jag kollade på. Jag skrek "HUNTELAAAAR" med all den kraft jag hade. Firade för mig själv i mitt rum samtidigt som jag hör min mamma skrika "håll käften Pegah, det är sent" från vardagsrummet. Efter 10 minuter slog han till, hans debutmål för Milan! Efter lagkamraternas kramkalas kunde man se Galliani uppe på läktaren, han var tydligen på väg därifrån men stannade upp och gick åter till sin plats efter att ha hört Milanfansens jubel.. Men det var inte allt som hände den magiska kvällen..

94:e minuten - Nu var det dags igen. Det var inte mycket kvar av matchen, men det blev lite tid över. Det blev nästan samma scen igen, och återigen var det samma spelare som stod nära målet, och via en passning från Pippo hade Hunter en bra chans att återigen kunna göra mål, med tanke på att det var 3 spelare från motståndarlaget som inte täckte honom alls (d.v.s. att han nästan var fri). Självklart tvekar han inte en sekund och skjuter med all kraft han har från sitt högra ben...MÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅL!!!!!! 2-0!
Jag kunde inte tro mina ögon. Var det verkligen han? Den underskattade holländaren som hade visat upp sig så bra på ungefär 10 minuter? Vilken kalldusch, för både Catania och för kritikerna Tror nästan att de grät blod den kvällen. Vet att det är många som underskattar en spelare som honom, och jag vet att många inte skulle bry sig om han lämnade Milan. Men jag bryr mig faktiskt, för det är helt enkelt något magiskt med honom..
Det är så jag minns Klaas-Jan Huntelaars debutmål i Milan, och det är någonting jag sent kommer att glömma..

Grattis på 27-årsdagen, hoppas du har haft en riktigt underbar dag.. Kärlek.

/ Pegah Milanista