Fiorentina 1-2 Milan; Plötsligt händer det!

Det är såna här matcher som gör att man tappar andan.. Kunde inte fatta vad som hade skett under de spännande slutminuterna, förrän matchen var slut..

Första halvlek:
Första halvlek började bra, med bra tempo från båda lagen.. Tills 1-0 målet kom. Efter 13 minuter slår gamla Gila till, han var sååå nära mållinjen när bollen kom emot honom och just då lyckades han snudda in bollen i mål, och då var Abbiati för sent ute för en räddning..
Efter målet verkade allt vända. Fiorentinaspelarna hade kontroll över bollen, och vi verkade inte lyckas med att skapa någonting. Halvlekens stora målchans för våran del var när Flamini fick tag i bollen och sköt ett stabilt skott.. meeeen som sköts utanför målstolpen. Trist.

Andra halvlek:
Vet inte vad som skedde under halvlekspausen, men bra var det! Målchans efter målchans blev det.. Vi fick se ett och annat fina inlägg av Pato, som både Borriello och Pirlo sumpade till att bli mål.. Men efter det kom vi igång och spänningen var otrolig! Sedan i 76:e minuten kommer Hunter in istället för Gattuso "yes, hoppas han kan skapa någonting nu" tänkte jag.. Och redan efter 5 minuters spelande lyckas han med vad varje milanspelare hade försökt att göra under de 81 spelade minuterna. Med hjälp av assisterande Ronnie kvitterar Hunter genom att skjuta in bollen i målets högra hörna.. JAAA! Hoppets låga tändes inom mig och mitt hjärta dunkade som aldrig förr.. Under matchens sista 10 minuter började Fiorentina anfalla igen, men då hade Abbiati huvudet på skaft och lyckades genomföra en superbra räddning..
Men det var inte allt som hände under denna kväll i Florens.. 11 minuter efter Hunters kvittering var det dags igen, och denna gång var det Pato. Ronaldinho hade bollen på vänsterkanten, han skjuter mot straffområdet där Borriello försöker med en bici men totalt failar, men som tur står han där, Pato! Han rör sig inte en fena, utan får bollen mot sig och skjuter allt vad han har, mot Fiorentinas målis Frey.. Vågade nästan inte hålla ögonen öppna för att se vad som skedde.. Men 2-1 blev det, han satte den! Jag blev hysterisk och sprang runt i mitt rum som en dåre! Om någon skulle ha sett mig i det ögonblicket och inte vetat vilken match jag kollar på, så kan jag nästa svära på allt att han/hon skulle ha trott att det var en CL-final eller liknande. Jag blev så jävla glad så jag började faktiskt gråta och skratta samtidigt! Inte nog med att jag skrek "PATOOOOOOO, MÅÅÅL!" på köpet också. Kände nästan hur mitt hjärta ville hoppa ut ur min kropp och dansa samba som Ronnie..

Jag ger självklart credit till Fiorentina för bra spelande och uthållighet.. Om jag blev chockad över vinsten så blev de dubbelt så chockade..
Men 3 poäng fick vi med oss denna kväll i alla fall.. Nu intar vi 2:a platsen i ligan igen, med bara 4 poäng ifrån 1:a platsen.. Härligt grabbar!

Impossible is nothing.. Det är ett bra motto det..

/Pegah Milanista